Recension av #poesimotrasism (en poesiantologi)
Förlag: Tolvnitton Förlag
Recensent: Skrivpedagog May-Louise Andersson
För nästan exakt ett år sedan, höll jag boken ”Poesi 10.0” i min hand. En bok där medlemmar från webbsidan Poeter.se skrivit bidrag utstrålande frenesi, smärta, glädje, kärlek, sorg och de flesta andra känslor. Den borde ha en efterföljare. Nu är den här.
Boken #Poesimotrasism ligger väl i tiden. En hashtagg. Ett ord som många inte kände till för några år sedan. Kan låta märkligt för vissa, men desto sannare för den som vuxit upp utan internet. För dig som vill lära sig mer om dessa taggar – och få en liten lektion på köpet, kan med fördel besöka
http://digitalpr.se/2013/06/17/vad-ar-en-hashtag
Antologin, med sina 159 utvalda dikter från Sveriges största poesisajt, har även definitionstexter från ”Forum för levande historia”. Denna myndighet som lyder under Kulturdepartementet, har som uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och allas lika värde. I detalj beskriver de rasism, antisemitism, antiziganism,islamfobi, homofobi, bi- och transfobi samt det som kallas rätt och slätt: åskådaren. Viktiga och informativa texter.
Åter till dikterna i antologin: kan de leva upp som efterföljare till den förra boken? Absolut. Med råge. Denna gången är inriktningen klar – texterna ropar på uppmärksamhet. Ej för egen vinning utan för att belysa vårt samhälle och de människor som är utsatta. Rösterna stiger upp från varje sida; klara, påträngande och välbehövliga. Inslagen av natur är återkommande, likväl som tiggaren på gatan. Dikterna tar oss genom hela Sverige och ingenstans stängs dörren för den som står utanför. Orden är kraftfulla och hoppet om att gemensamt stå emot alla kalla vindar i ett alltmer rasistiskt samhälle, vibrerar på varje sida.
Förståelsen över olikheter framträder tydligt varav dessa rader är från hashtaggen #olikalika:
”De är lika de två,
bortom djupets skillnadsillusion.
Men ovan rasar haven,
olika men lika i krock.”
Barndomsminnen blandas med rädsla för stöveltramp. Natur med asfalt. Likt sånger stiger dikterna upp och ingen verkar vara oenig; alla ska ha rätt att få vara som de är. Utan påhopp.
Jag kan starkt rekommendera antologin. Den sticker ut hakan och gör det med en bra blandning. Låt mig citera några rader där jag känner hur tryckförbandet beskriver min känsla vid läsning;
”Och det stämmer inte alls,
att brända barn skyr elden
eller att tiden läker alla sår.
Men när de inre fördämningarna brister
och det förflutna kommer på besök
så blir poesin som ett tryckförband.”
Läsaren blir i en annan dikt uppmanad att tänka sig för då upphittade, ej önskade, saker tillfaller upphittaren – att aldrig plocka upp någons borttappade omdöme.
Många texter och jag hade kunnat citera ytterligare några till – jag överlåter det ansvaret till dig som läsare att göra detta. I alla medier.
Mitt omdöme är klart – missa ej denna antologi. Inspireras, häpna över denna kraft som stiger upp ur raderna och skriv din egen dikt. Låt aldrig denna budkavel tystna.
Läs hela recentionen här –>
http://skrivpedagog.wordpress.com/2015/01/05/bokrecension-av-sverige-poesimotrasism/
TOLVNITTON FÖRLAG 