Poesi 10.0 i Södra Sidan

OMSLAG_DIGITAL_POESI_10_jubileumssamling_poeter

De hittar lugnet med hjälp av dikterna

Vårbergsbon Josefin Forsblom vill beröra och så ett frö till förändring. Vårbybon Marja-Liisa Koski inspireras av naturen, livs­öden och samtal på ­bussen. Båda är aktuella i den nyutkomna dikt­antologin ”Poesi 10.0”.

– Att skriva poesi gör mig lugn, det är en av de stunder då jag känner mig helt lycklig. Det är ett sätt att hantera maktlöshet och samhällets orättvisor. Det surrar många tankar i huvudet på mig och när jag skriver blir det lugnt, säger Josefin Forsblom, 25.
Det var tack vare en skrivande pojkvän som hon en dag för snart fyra år sedan satte sig ner och började skriva poesi. Då var det rätt abstrakt, mest ett flöde av ord.
– Ofta tar det fem till tio minuter för mig att skriva en dikt och sen är den klar, jag går inte tillbaka och ändrar. Ibland kommer orden före tankarna, jag kan få en mening i huvudet när jag är ute och promenerar.

För ungefär lika många år sedan började Vårbybon Marja-Liisa Koski att skriva sina dikter (en del av dem har publicerats i Södra Sidan).
– Det är som att det är något tungt i mig som vill ut. Ibland är det som att det säger pang mitt i natten och så måste jag gå upp och skriva ner det, berättar Marja-Liisa Koski.
Men till skillnad från Josefin går hon ofta och ruvar på sina dikter. Hon skriver ner dem för hand, funderar lite till och går tillbaka och ändrar om det inte känns rätt.

– Jag berättar historier om allt jag upplever, om människor jag träffar. Jag kan tjuvlyssna på bussen och tunnelbanan eller gå upp på Korpberget för att få inspiration av utsikten och naturen, berättar Marja-Liisa Koski.
Fördelen med att skriva poesi, menar båda, är att formen är så fri. Till skillnad från en novell eller en roman behöver det inte finnas någon logik i dikten, ingen tydlig början och slut. I poesi lär man sig att bryta mot skrivandets regler och konventioner. Josefin hittar ofta på egna ord, som ”rabiesgnissla” och ”visionshandskar”. Marja-Liisa använder gärna naturliknelser i sina dikter.

En del människor kan uppfatta poesin som svår och lite pretentiös – är den det?
– Folk tror kanske att de måste förstå, men poesi är en känsla. Jag försöker måla med mina ord så att man får bilder som i en tavla. Och en tavla går ju inte att förstå, säger Marja-Liisa.
Både Marja-Liisa och Josefin är med på poesinätverket poeter.se där de lägger upp sina egna dikter och läser det som andra medlemmar skrivit. De ger varandra positiv feedback likväl som synpunkter på hur dikten kan bli bättre.

I den jubileumsantologi som poesinätverket nyligen släppte har båda med varsin dikt. Och även om skrivandet i första hand är ett sätt för dem att få ut och hantera sina egna känslor känns det spännande.
– Det är roligt att andra läser det jag skriver. Det är klart att jag vill påverka och få folk att tänka, uppröras och vilja förändra med hjälp av mina dikter, säger Josefin.

Anna Sjögren

Publicerad på Södra Sidan 2014-01-10

http://www.direktpress.se/sodra_sidan/Nyheter/De-hittar-lugnet-med-hjalp-av-dikterna/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s